German Impressionist Painter, 1868-1932 German painter, printmaker and illustrator. His father, adjutant and friend of the future Prince Regent, Luitpold (1821-1912), died when Slevogt was just two years old. His mother moved to Werzburg, where he spent his schooldays. Even in his childhood and adolescence, family connections brought Slevogt to Pfalz, to an aunt in Landau and to the Finkler family in Neukastel. Initially he had planned to become a musician, but he began to study painting at the Akademie der Bildenden Kenste in Munich in 1885. His fellow students included Gabriel von Hackl (1843-1926), Karl Raupp (1837-1918), Ludwig Herterich (1856-1932) and Wilhelm von Diez (1839-1907). In 1889 he spent a term at the Academie Julian in Paris. At that time Impressionism had very little effect on him. Following a trip to Italy in 1890 with the painter Robert Breyer (1866-1941) who had befriended him at the Akademie, he began to work independently as a painter in Munich. In 1893 he participated in the first exhibition of the newly founded Munich Secession, exhibiting Wrestling School (1893; Edenkoben, Schloss Villa Ludwigshehe); the judges wanted to refuse this painting as immoral since its entwined and naked men caused offence. In the following years his paintings often appeared harsh and non-academic to conservative Munich circles. At this time Slevogt also made contributions to the journals Jugend and Simplizissimus, which were significant in the development of his graphic work.  Related Paintings of Max Slevogt :. | Selbstbidnis with hat and cane | Portrat Nina und Wolfgang Slevogt | Don Giovannis Begegnung mit dem steinernen Gast | Penthesilea | Kinder im Wald |
Related Artists:
Francis B. Carpenter
1830-1900
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
Largillierre
Paris 1656-1746 French painter. Following his early training in Antwerp and London, he established himself in Paris, becoming one of the most successful portrait painters of the second half of Louis XIV's reign. Although Largillierre was patronized by the Court, most of his sitters came from the wealthy middle classes; by the end of his career he had produced (by conservative estimates) some 1500 portraits. In 1734-5 and again in 1738-42 he was Directeur of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture.